(Spinosissima-gruppen) Pirjo Rautio, 2003 0,8–1 m hög, härdig buske. Mörkgröna småblad. Rotskott bildas i någon mån. Riklig blomning i juni–juli. Den halvfyllda blomman är i centrum mörkare ljusröd, ljusare mot kanterna, gula ståndare. De inre kronbladen vänder sig mot mitten. Den behagliga doften är mild, påminner om kardemumma. Efter blomningen är busken full med plattrunda svarta nypon. zon I–V
(Moderna buskros-gruppen.) Fripollinerad planta av ’Applejack’ Den upprättväxande busken blir en par meter hög. Bladen är mörkt blågröna, kraftiga taggar som är bredare vid basen. Blomningen börjar i månadsskiftet juni–juli och pågår 2–3 veckor. De vackra ljusröda blommorna är stora, halvfyllda. De guldgula ståndarna är synliga. Blommar har mild doft. Päronformade, röda nypon bildas sparsamt. I–III
(Gallica-gruppen) Pirjo Rautio 2004
Rosen är tillägnad konstnären Auli Järvelä.
’Auli’ växer till en 1–1,5 m hög, bred buske. De stora småbladen är tjocka och spetsiga. Den rikliga blomningen börjar lite senare än hos de övriga gallicorna. Den stora blomman är löst fylld, de gula ståndarna syns en aning. Centrum är ljusröd eller anilinfärgad, kanterna är ljusare, färgen bleknar något. Kraftig parfymdoft. Stora runda nypon bildas rikligt. I–III
Rosa cinnamomea ’Malvarosen’ (’Malvankukka’)
Malvarosen hittades på 1990-talet på den tidigare gården Ollisaaris område i Saloinen, Brahestad. Malvarosen är härdig och kan bli en 1,5–2 m hög, rikt blommande buske. Bladen liknar inte rosenblad. De har tre större småblad och ett par missformade. Rotskott bildas i någon mån. Blomningen börjar i månadsskiftet juni–juli och kan fortsätta ända till början av september. De enkla ljusröda blommorna påminner om malva blommor. Doften är mild. Små fylliga päronformade nypon bildas sparsamt. zon I–VI.
Pirkko Kahila hittade ’Olkkala’ (Francofurtana-gruppen) i början av 1990-talet på en banvall bland nässlor och hallonsnår på Olkkala herrgårds område i Vichtis. Den hade då inte påträffats på någon annan plats.
Inte förrän år 2012 berättade arkeolog Tuija Rankama att hon hittat ’Olkkala’ på Veikkola sanatoriums område i Kyrkslätt. Bergsrådet Arthur Lagerlöfs villa i jugend-stil byggdes år 1910. Den blev ett allmänt sanatorium år 1929. Trädgården sköttes av en trädgårdsmästare under de första decennierna.
Rosens blomma är enkel, ljusröd med en vit mitt, 6-8cm i diameter. I en blomklase kan det finnas upp till 10 blommor, som öppnar sig efter varandra. Blomningen pågår länge. Det bildas rikligt med nypon.
Harisonii-ryhmä
Inger Kullberg
Finska Rosensällskapet har valt ’Aurora’ till årets ros 2020.
’Aurora’ är en fyndros som antagligen har planterats av Helsingfors stadsträdgårdsmästare Bengt Schalin på 1950-talet. Det rätta namnet vet man inte. Rosen är uppkallad efter Aurora Karamzin. Den har upphittats på två ställen i Helsingfors.
Rosen blir 1,5-2 m hög. Gamla grenar är gråa med grova, grå taggar och nya skott är rödbruna med rödbruna tättsittande taggar. Bladen är små, mörkt gröna till blåaktigt gröna. Blomningen infaller från midsommartid framåt. Blommorna är 6-7 cm stora, tätt fyllda, klargula med mild doft. Både blombottnen och blomskaftet är taggiga, foderbladen flikiga och håriga. Nypon bildas i någon mån, de är svarta och taggiga. Rotskott bildas i någon mån.
Hittad på släkten Fazers tidigare sommarställe på Edisholmen i Porkkala skärgård.
Rosen växer till en höjd av 2-3 meter och bildar rikligt med rotskott. Nya skott är rödbruna, de äldre gråbruna. Tätt med småtaggar blandat med större. Nya blad är ljust gröna, vilket ger en elegant kontrast till de rödbruna stammarna. Bladen blir som äldre svagt grågröna.
Blomningen börjar strax efter midsommar. Blommorna är 6-8 cm stora, rosafärgade. Mörkare färg mot mitten. Guldgula ståndare. Mild doft. Vackra, torra somrar är färgen blekare än vid regniga somrar.
De orangefärgade nyponen kan vara avlånga eller runda. Busken har en vacker gul höstfärg.
Rosen passar bra på naturtomter och som häckväxt.
’Linnanmäen kaunotar’, K-686 (Borgbackens skönhet)
(Spinosissima-gruppen)
Blommorna har 5 kronblad. De är gräddvita, till och med ljust gula när blomman slår ut. Blomman ca 7cm i diameter. Knoppar och fruktämnet är kala, foderbladen långsträckta. Kronbladen är inte lika djupt kluvna i spetsen som hos ’Altaica’.
Småbladen är stora, grovt sågtandade. De övre grenarna har större taggar.
Den enda kända ursprungliga busken i Finland planterades troligen på 1950-talet i Borgbackens park i Helsingfors.
Rosa Spinosissima ’Plena’
Spinosissima- gruppen
Midsommarrosen har odlats i Finland sedan 1800-talet. Dess ursprung är obekant. Eventuellt härstammar den från Ryssland. För länge sedan såldes rosor i spinosissimagruppen i namnlösa knippen, till exempel som vita fyllda. I Finland har man bevarat många gamla pimpinellrosor, som försvunnit från andra områden. De trivs bättre här än i mellersta Europa. Det har varit lätt att föröka dem med rotskott.
Tidigare växte midsommarrosor i nästan varje trädgård. Därför är det inte märkligt att man benämnt den ”Finlands vita ros” och ”Finnish White”.
Midsommarrosen blir en 1-1,5 m hög buske, som bildar rikligt med rotskott. Den blommar ett par veckor från midsommaren. Blommorna är löst fyllda, gräddvita, gulare i mitten. De guldgula ståndarna är delvis synliga. Blommorna kan i början vara rodnande eller gulskiftande. Doften är stark och söt.
På hösten får midsommarrosens bladverk en vacker violett- eller vinröd ”ruska”färg. Hos en del varianter bildas måttligt, hos andra rikligt runda svarta nypon.
Blanda gruppen.
Kanadensisk roskorsning som hittats i Toukoniitty parken i Helsingfors. Kraftigt växande 1,8 m hög buske med sparsamt taggar. Rikligt rotskott. Blommor dubbla blekrosa med vita strimmor. Orangeröd höstfärg och små röda nypon. Zon I-V